Men först vill jag berätta en liten rolig sak om min systerdotters konfirmation igår.
För en vecka sedan beställde jag detta silversmycke av Mia en superduktig silversmed med härliga smycken. Tänkte att det skulle passa henne och att det är lite roligt att det bara finns ett enda exemplar. Smycket hade hon döpt till Liten Ängel...
När vi väl sitter i kyrkan igår med "kultuttrasan" (kolten) som min sambo säger ända upp till halsen så ska min systerdotter läsa en dikt som hon skrivit själv... Och kan ni tro vad hon döpt den till... jo precis: Liten Ängel !!! Snacka om ödet... Moster grät en skvätt i kyrkan och kände mig stolt att fått ta del av denna härliga tjejs uppväxt.
Hoppas jag kommer att få finnas med i hennes liv i framtiden också.
6 kommentarer:
Sitter här med fukt i ögonen.
Glad över att ni finns.
Älskar dig/er!
Kram
JA , det är så man ryser när man läser om ödet .
Tydligen känner du henne väldigt väl .
det var vackert tycker jag Kram fr,, Britta
Så vackert och orginell present!!!!! Kunde inte bli bättre!!!!
Såna dära små sammanträffanden är så himla roliga tycker jag!
Jag kan ju berätta att när min bror fick sin första tös (mitt gudbarn) så hade de inte bestämt namn på henne, de valde mellan två namn, men de ville berätta dem för någon. När jag träffade henne för första gången så sa jag snabbt att hon såg ut som en Emilia. Å det var just det namnet de hade valt på. Å det blev även hennes tilltalsnamn!! =D
*hihi*
Kraaam Petra
Vad fint! Halsbandet och ödets historia! Mys!
Kramar!
/Ulrika
jag gillar inte smycken, men detta fick mig att gå i taket! så himla härligt. underbar liten historia.
Skicka en kommentar