Min pappa sa ofta till mig när jag var liten... Om du sjunger före frukost så gråter du innan kvällen... Har aldrig vetat vad det betyder och hann inte fråga honom... Men jag tänker ofta på det och tror att han menade att livet går upp och ner hela tiden. Ibland blåser det stora vågor och ibland små. Jag har upptäckt under livets sjögång att det gäller att uppskatta det lilla och verkligen njuta av den där perfekta stunden, för att senare kunna orka med att kravla sig upp över kanten när nästa vågdal kommer.
Vi finns inte här för alltid...
3 kommentarer:
Så sant som det är sagt!
Många kramar!!
Jag har kikat lite neråt i bloggen, och det fanns hur mycket som helst att kika på - underbara saker!!
Hmm... jag som hade för mig att det var vissla.. ja... hans uttryck sitter kvar i huvudet tom på mig som inte borde minnas... Du har nog rätt i din tanke.. även om han inte menade det så är det så!
Livet är så skört! Älskar dig syster yster! Massor!!!!
Skicka en kommentar