Vad skulle man göra utan barnen...?

Måste skriva ner några händelser som jag som förälder inte får glömma bort. Tänkte att ni också kan få ta del av dom.

För ett tag sedan så stundade terminens utvecklingsamtal och äldsta grabben Max(11 år) var ut först. Allt var toppen förutom att han ibland inte har tränat på glosläxan. Vet ni vad ungen svarar fröken på varför han inte tränat... -Jag har ju ingen pennvässare! Vad gör man då som förälder, skrattar eller gråter?!


En morgon ser jag dottern Molly (7 år) packa sin ryggsäck frenetiskt. Jag frågar vad hon gör, och får till svar -Ingenting! Något annat kommer emellan och jag glömmer bort det hela och vinkar glatt Hej Då till barnen. På eftermiddagen när hon kommer in i hallen efter skolan och fryser till en staty när hon får se mig... Jag tittar lite extra på henne och konstaterar att hon har inte samma kläder på sig nu som hon hade imorse... Får till svar - Jag trodde inte jag fick ha på mig dom här kläderna för dig. Nähä, så då är det okej att smuggla med sig dom och byta om i skolan?! Var ska detta sluta?!


Igårkväll när Mathias och jag bänkat oss framför TV, jag för att ta min dagliga kvällslur... så kommer det en liten Max med nerböjt huvud och sätter sig mellan oss. Jag frågar om han vill ha en kram, men han svarar att det har hänt något idag på skolan. Jag frågar försiktigt vad och han svarar att han satt på ett bord utomhus och att det gick sönder. Jag sväljer ett flin och försöker luska ut hur detta gick till, om det var en olyckshändelse eller förstörelselusta. Enligt honom så sitter "alla" på borden och han skulle ju bara ta på sig kängorna... Frågar om han gjort sig illa, och sedan pratar vi en stund om att man ska vara aktsam, även med andras grejer...

När han gått och lagt sig, lättat över att ha berättat stirrar jag och Mathias på varandra, småler och konstaterar att jahapp nu börjar den periden... Tur att vi är drulleförsäkrade!

Vad skulle man göra utan barnen...?